Lirie

Jag känner mig så där... Ensam i hela världen fast jag vet att jag har underbara människor i mitt liv.

Egentligen så är det väl så att jag inte vill vara ensam längre. Vill ha en andra hälft. Någon att vara kär i.  
Någon att sakna. Kanske till och med någon att älska...

Jag vet vad jag sa: Att kärlek inte var något för mig.
Men jag hade kanske fel, jag har kanske bara inte hittat den rätta. Den där speciella personen som jag kan älska ovillkorligt.
 Hmm... maybe.

Men äsh, vad vet jag. Jag kanske sumpar alla mina s.k förhållanden med flit.
Jag kanske ska bli en sådan där kvinna som lever ensam med sina katter som kallas
Älskling, Baby, Raring och Hjärtegull. Åh fy fan... Nu ryste jag som fan!
Uuuusch! Jag har inget emot sådana människor, men jag vill inte bli en sådan själv.
Nej nu får det vara nog med galenskaper! Det börjar bli för känslosamt för min smak.

Jag tror att jag vill känna den där känslan igen.
Fjärilar i magen, det ständiga leendet på läpparna.
Känslan...

See ya!
LINDA

FYI så har mina sluta-röka planer gått i stupet.
Men i morgon ska både jag och morsan börja dra ned på skiten. Nog nu!